I SHL så har flertalet lag gjort förändringar i sina ledarstaber. Vi kommer snart märka att andra lag kommer att förstärka i spelartruppen. Men en individuell sport som biljard. Vad fan gör man om spelet inte stämmer? Det finns ingen tränare att sparka, man kan heller inte värva en ny spelare istället för sig själv…
Själv härstammar jag från lagidrotten och uppskattat det till fullo. Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag. Visserligen uppfattade jag vissa gånger att ”fan, vi räcker inte riktigt till, vårt lag är för ihåligt, vissa är inte nog bra, målisen kanske är för skruttig.” etc. De senaste 30 åren har jag istället testat på individuella idrotter som golf och biljard. Egentligen är det ju helt underbart, en enda ansvarig, du själv. Det handlar bara om din egen prestation. Golf är ju faktiskt lite enklare än biljard, då man egentligen inte har någon motståndare utan snarare en medtävlare. (jaja, matchspel är liite annorlunda, men ni fattar) I biljard kan du ju bli snookrad eller bara få långa stötar etc. Men sett över ett antal frames så kokar det ned till att det är din egen prestation det handlar om.
Men man kan ju få problem med spelet, även om det bara hänger på dig själv. Visst kan man ”köpa” i biljard, men de allra flesta av oss struntar i det. Vi har ju redan en sticka, och det hänger ärligt talat väldigt lite på den, mer på mig själv. Vad ska man då göra? När spelet hackar…
Man måste analysera vad som inte fungerar. Man måste förstå orsakerna bakom… Ibland har vi helt enkelt inte dagen, och det är bara att acceptera. Ibland har vi sovit dåligt, ätit dåligt, ni vet. Vad som helst. Men börjar mönstret av att det inte stämmer längre upprepa sig kväll efter kväll. Ja, då måste du analysera vad det är som går fel. Är det enstaka stötar? Är det vissa lägen?
Här några korta tankar som då och då kommer upp hos oss spelare:
”Jag förlöper hela tiden…”
– Ja, kanske gör du det. Eller så förlöper du bara nån enstaka gång, vilket de allra flesta gör. Möter man en skicklig motståndare och denne får boll i hand så kan framet vara förlorat.
Håller du på och förlöper många gånger, så finns det antagligen orsaker till det. I grund och botten har du helt enkelt inte koll på tangentlinjen (vita bollens färd efter träff på objektbollen). En annan orsak, vilket kanske är ännu vanligare är en kombination att du spelar för hårt. Även om du har koll på tangentlinjen, så kan vita bollen fortsätta in i vallen och vidare mot nästa hål. Hur många gånger har man inte haft en bra vinkel på en boll som ligger nära ett av hörnhålen för att sedan förlöpa i miljön på samma sida där du stöter ifrån efter att vita gått in i långvall och studsat in mot mitten… Jag drar till med att säga att 90% av alla förlöpnngar handlar om att man varit lite klantig i sin analys av tangentlinjen eller att man försökt skruva bollen för mycket och inte räknat med vad som händer med vita efter träff. 90% känns ändå lågt räknat. Om du bara tror att det är otur, kan du ju fundera på om stjärnorna på klubben förlöper i samma omfattning som du.
”Jag missar alltid i miljön…”
– Mmm, så kan det vara. Särskilt från sidan är ju miljön mindre förlåtande. Miljön har drastiskt mindre öppning om man kommer från sidan jämfört med rakt framifrån. Du kanske helt enkelt in är så exakt i siktet, eller så sitar du fel. Du kan inte sikta mitt i hålet på en lite vinklad stöt ner i miljön. Du måste sikta nånstans på nabben emellanåt för att få den att trilla i.
”Jag kan inte valla i bollarna…”
– Jodå, det kan du visst. Du har vallat i flera bollar, många gånger. Men i ett generellt perspektiv har du inte koll på geometrin och hur vallarna reagerar på både hårdhet och på skruv. Visste ni förresten att ett biljardbord har ratio 2:1? Delar man upp ett biljardbord i två halvor, så får man två exakta kvadrater.
Du måste bara fräscha upp geometrikunskaperna. Finns massa fiffiga tutorials på youtube hur man ska räkna ut var man ska valla.
”Jag kan inte sätta långa stötar…”
– En lång stöt är alltid svårare än en kort så klart. Men vi är ju gubbar bortsett från Hjalmar då. Det är klart att synen påverkar. Men jag tror att man faktiskt kan träna sig till ett bättre long potting. Om man nu ids det. Om man inte ids, ja då kanske man heller inte ska klaga. Personligen har jag utvecklat long potting, genom att faktiskt träna lite på det när man råkar ramla in före sin spelkamrat.
”Jag hade hugg på XX som är så jäkla duktig, hade bara en kvar + svarta…”
– Jag har varit inne på det här tidigare. Rent strategiskt är det ju oklokt att rensa bordet och lämna 1 + svart. Det är ju mycket mindre att förhålla sig till för din motståndare. Det är helt enkelt öppet holloj för denna att bara rulla i sina bollar. Men man kan ju inte tänka att bara snookra och försvåra. Jodå, det kan man. Rent generellt kan man säga att vår klubb försöker snookra för sällan. Många skulle behöva öva detta. Kan man inte tömma bordet när det är ens tur, ja, då måste man hitta en bra safe. Kan du inte hitta den direkt, då får du helt enkelt se till att hitta den på nästa eller nästnästa stöt. Ju färre bollar kvar, desto lättare för din motståndare. Glöm inte det.
”Min körföring fungerar inte längre…”
– Kanske det allra svåraste att komma åt faktiskt. Har man haft ok köföring och känner att det inte fungerar längre. Ja, då måste man försöka klura ut vad som är fel. Är det en armbåge som tiltar ut. Eller att du kanske reser dig direkt efter stöten. Mängder av problem. Enda sättet att komma över dem, är i princip att träna lite mer. Det är få biljardspelare som blivit sämre av mer träning…. Grunden är iaf att inget annat ska röra sig förutom underarmen. Håll allt annat stilla. När du sedan genomför stöten, stöt igenom hela vägen. Följ med en decimeter eller mer med kön. Det där duttandet kan vålla stora tekniska problem för dig.
Så… Hur fan sammanfattar man det här? Är det bara pausa två veckor och sen sluta med biljard? Nja! Kicka inte tränaren, köp heller inte en ny kö. Bästa tipset är kanske att gå ned och träna en timme. Det kommer att släppa! Har du haft det, så finns det ju där nånstans. Det gäller bara att locka fram det igen.
Välskrivet Petri!
En sak jag kan tillägga: you cannot rush or hurry timing.
Många bra reflektioner på momenten i biljarden. Eftersom jag tillhör europaeliten i förlöpningar så vill jag bara understryka att det momentet handlar väldigt lite om otur mer om bristande insikter vad som händer med vita bollen efter stöten.
Tack! Både Hari och Roffe har ju såklart rätt.
En sak som jag tänkt på är att många situationer på ett biljardbord upprepar sig gång på gång. Alltså, vissa lägen känns ju aktuella i nästan varje frame. Om du då stöter och förlöper varje gång. Är det då inte dags att förändra något i din stöt? Så du slipper förlöpa. Jag har inte riktigt nåt Europaeliten i förlöpningar, men hållit igång bra i Sverigetoppen. Det hjälper att tänka på var fan vita hamnar. Det bara är så.
Den viktigaste träningen är den du gör själv. Att spela är ingen träning.