Roffe påstår sig vara en av de vassaste i Europa i att förlöpa på ett biljardbord. Huruvida det ligger nån sanning i det påståendet vill jag låta vara osagt. Tycker att han är en ruggigt svår motståndare de gånger vi möts, och inte tycker jag att han förlöper i NOG stor omfattning när jag mött honom. Men det kan vi lämna därhän.
Jag har ju fått för mig att det föreligger mönster i biljard. Då jag på ett principiellt plan har lite svårt för vissa discipliner i biljard, så vill jag här och nu säga att den empiriska forskning som ligger bakom detta inlägg, till 99,9% handlar om 8-ball.
Vet inte hur ni har det, men vissa lägen uppstår väldigt ofta för mig. Det är snarare regel än undantag att jag får det här läget. Alltså vi snackar garanterat varannat parti, ger mig den här…
Men det här inlägget handlar inte om vanliga lägen utan jag började tänka på det här med förlöpningar. Nu är ju inte jag AD, så ni får hålla tillgodo med lite gammal hederlig MS Paint. Jag vill på det här sättet illustrera mina vanligaste förlöpningar. Jag väljer att säga mina, men jag har nog sett ett par av er göra samma missar som jag, vid fler än ett tillfälle.
LINGEHALLAREN
Otroligt obehaglig stöt att göra. Man måste alltså manipulera med underskruv för att få vita att gå mer mot höger kortvall. Eller stöta lösare så att man inte når hörnet. Finns fler lösningar också, men den här förlöpningen är sjukt vanlig…
KLASSIKERN
GRETAFÖRLÖPNINGEN
Om man som jag vantrivs en smula med att valla bollar, så tar man alla chanser i världen att tersa i bollen. Med resultatet att man skickar vita rätt ned i miljön. Huga!
PETRIFÖRLÖPNINGEN
Jag vet inte hur många gånger jag gjort den här snygga kombon. Man vill så gärna förflytta vita mot mitten av bordet, men förlöper. Ren klantighet faktiskt. Men jag gör den, om och om igen!
Har ni själva någon klassisk förlöpning, som bara dyker upp om och om igen?
Mina och Tores förlöpningar går omöjligt att rita upp, än mindre att förklara. 🙂
😀