Vad håller vi på med? 14/4

Med risk för att skapa riktigt dålig stämning så slänger jag ur mig att vi borde vara bättre på biljard än vad vi är. En del spelare nere på klubben är såklart riktigt skickliga spelare, tränar regelbundet och utvecklas också för all del. Men de flesta av oss tränar måttligt, spelar klubbkvällar och lirar kanske nåt frame här och där som träning. Summerar man åtta månaders spel under en säsong, så tänker jag att vi spelar ca 150-200 frames / år.  Visst håller ni med? Med den träningsmängden borde vi vara så mycket bättre än vad vi är.

Engagerad publik?

Jag tänkte försöka översätta biljardkvalitén till siming för att åskådliggöra problemet. Om jag var på badhuset och simmade några längder varje vecka så borde kallsuparna bli något färre framåt vårkanten. Man lär sig ju… Alltså, om jag har huvudet under vattnet så kan jag inte andas. Om jag har svårt att ta armtagen så skulle jag undvika att ”he” mig på det djupa. Troligtvis hade jag nog haft simpuffar och simdyna. Gärna i kolfiber, för snyggt och coolt ska det vara. 

Men inte som den biljardspelare jag är inte. Det verkar vara stört omöjligt att lära sig enkla stötar och hur den vita beter sig efter träff.  Det är helt enkelt kallsup på kallsup. Gärna helt orimliga kallsupar också, på den grunda delen där man bottnar. En enkel, rak stöt, men icket! Vad är det som gör att vi ändå till syvende och sist alltid återkommer, trots mediokra resultat och närmast obefintlig utveckling. 

Kamratskapet – Det är ju trevligt att sitta och ljuga ett par timmar. Det är ju trevligt folk och en del är riktigt roliga i sina kommentarer och tankar.

Tävlingsnerven – Vi är nog många som är bäst när vi tränar själva. Men det är ändå roligt, när det blir lite spännande och tävling av det hela.

Kreativiteten – Kanske är jag ensam om att sakna kreativitet i det vanliga livet. Men det är ju roligt att försöka se vilken stöt man ska göra och hur man ska spela upp sig för nästa boll.

Biljard är kul – Det ligger ju i sakens natur att det är roligt med bollsporter. Det är en perfekt sport när man blivit lite äldre, men ändå vill lattja med bollar.

Skribentens känsla när det vankas matcher på klubkvällar

Det finns säkert fler anledningar, men just i skrivande stund kommer jag inte på nåt. Ska jag försöka summera det här på nåt sätt. Vi borde kanske ha en badvakt  och det kan hända att jag egentligen skulle behöva snorkel och cyklop nere på klubben. Men det går heller inte att komma ifrån faktum att det likförbannat är roligt, hur risigt det än går! Nu hoppas jag på en riktigt trevlig näst sista klubbkväll!