Är B-bordet verkligen bättre än A-bordet? Nu sätter väl en del kaffet i vrångstrupen. Men jag tror banne mig att vårt B-bord är bättre än A-bordet. Jajamensan, du läste rätt. Men vänta… Nu blir det en sån här disclaimer igen. Jag bara fantiserar och funderar för mig själv. Läsvärde som ger meningsfulla tankar måste du nog dessvärre hitta nån annanstans.
Tillbaka till A-bordseländet.
För att göra en lång historia så kort som det bara går, så kan jag statistiskt bevisa att B-bordet är ett mycket bättre bord än vad A-bordet är. Alltså för mig personligen.
Kolla här:
Säsongen 24-25 – A-bordet 53% segrar, B-bordet 64% segrar.
Säsongen 25-26 – Alltså nu… A.-bordet 20%, B-bordet 88% segrar.
Klart som korvspad att B-bordet är bättre och lättare att spela på.
Nu kanske en del av er har hostat upp det värsta av kaffet och pekar på en del brister i mitt resonemang. Man kan ställa sig några relevanta frågor utifrån mina presenterade fakta.
Stilstudie när Tore bemästrar A-bordet…
Hur såg statistiken ut när nuvarande B-bord var A-bord och B-bordet var ”Ursviken-bordet”?
Bra fråga…
A-bordet 67% segrar
B-bordet 70%segrar
Ingen större skillnad alltså.
Vårt gamla B-bord som står uppställt på Folkets hus i Ursviken numera.
Är det inte så att de riktigt bra spelarna alltid håller till i ”finrummet” och slöddret får lomma in just utanför dasset?
Ja, vad fan, det är klart att det ligger något i den analysen. Rent generellt så har kvalitén på spelet höjts avsevärt under min korta period här på klubben. Det betyder såklart att A-sidan blivit nästan omöjlig att vinna på för oss vanliga dödliga. Men det spiller ju också över på B-sidan. Men frågan, eller påståendet stämmer. Det är ju inte direkt biljardfantomerna som sladdar in på B-sidan vecka ut och vecka in.
Tror du inte att det ligger psykologi bakom att du råkar vara bättre på B-sidan än på A-sidan?
Här tror jag faktiskt att vi har svaret på frågan. Vilka av oss har inte hört ”gubbsuckarna”, ”ajajaj”, ”oops”, eller bara nåt annat väsande ljud från publiken.
Jag blir iaf nervös och flackar med blicken och händerna blir fuktiga och iskalla. Hjärtfrekvensen ökar och det susar i öronen.
Det är ju klassiska Fly eller fäkta-instinkter som kickar in och det är klart att med ett högre blodtryck och en puls snett över 100 så blir stötarna inte direkt lättare.
Men hur fan kommer man över det då? Att det inte vill sig på A-sidan?
Den som det visste höll jag på att säga. Nämen det är väl egentligen klassisk kognitiv beteendeterapi. Du måste utsätta dig för A-sidan och bli så bekväm som du bara kan. Gång på gång på gång måste vi igenom detta. Iaf måste jag det. När jag för ett par år sen var i form, så var det som att det var lättare. Jag trodde på mig själv, mitt spel. Nu tänker jag att det är kört direkt när slantsinglingen sätter igång. Det är klart att det inte går att vinna när man inte ens själv tror på det.
Ett collage av spelare som försöker bemästra på A- och B-bordet…
Så hur ska man sammanfatta det här då?
A-bordet är inte sämre än B-bordet. De tankarna bor bara i min hjärna. Och just den hjärnan är kanske min svåraste motståndare på klubbkvällarna. Dels måste jag försöka fokusera hårdare på spelet och utesluta störande element. Dels måste jag utsätta mig för A-sidans prövningar igen, för att bli lika säker där som på B-sidan. För det tredje så måste jag börja tro på min egen kapacitet. Oavsett om det står en demon på andra sidan. När det är min tur vid bordet så kan demonen inte göra nåt. Jag, och bara jag, har makten att påverka min egen prestation
En demon som trillat och två andra som tittar på
Hahaha! Intressant teori. Hjärnspökena tenderar att förfölja mig vilket bord jag än spelar på.
Du har helt rätt, B-bordet är klart bättre, även om man bortser från dina hjärnspöken.
Ny duk med bättre grepp och rull, och framförallt att bordet är spikrakt!
Hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi kan ta tag i A-bordet och göra det i samma fina skick !
Keep on spränging , med sprängduk! 🎱🎱